Jouanitas hemsida

Eviga väntan på våren som skall komma,
när i min själ den kärlek kan blomma.
Som med sin eld den värmer mig,
eviga väntan på våren som skall komma.

Himlen vidgas och jorden blir stilla,
djupt i min själ är våren på väg.
Den skall komma med heta bränder,
växa till blommor på ödsliga stränder.
Till en oförglömlig vår hos mig,
då den ska viska; - Jag är hos Dig!
(April 1988)

Vårens första debut

En solglimt som sakta tittar fram,
får en snödroppe vit och klar
att lysa en underbar vårdag.
Och fåglarna sjunger högt i topp
så se... nu har våren kommit opp.
Då vårens barn blir fulla av spring,
sparkar boll och hoppar i ring.
Så våren är en trogen vän,
som vartenda år kommer tillbaka igen.
(24 april 1990)

Gatubarnet

En liten flicka på sju år jag är,
men utan far och mor som håller mig kär.
Jag bor vid trappor och portar av olika slag,
och tittar på pojkar som spelar fotboll i vars ett lag.
Ingenting jag äger eller har,
mer än en mage som klagar som en karl.
Jämt jag ofta hungrig måste vandra,
med några kompisar och en del andra.
Vi tigga och stjäla måste göra,
och för en stund vi slipper våra magar höra.

När jag större om några år kommer att bli,
då jag hoppas att jag kommer att ha ett annat liv.
För vad är det för mening,
att en liten tjej som ja'på gatan ska va'
(18 juni 1990)

The white dove

The white dove was sitting on my hand,
and I sad; - Fly, spread peace in our country!
The dove flew up in the sky,
past rivers and mountains,
over the earth.
It flew up there and called out,
the beautiful words.
But nobody was listening,
no weapons became silent.
They continue to shoot,
they continue to wound.
And it will always be like this,
if we don´t stop it.
( 25 juni 1990)

Ett litet barn...

Ett litet barn i ett annat land,
drömmer om fred och att få hålla någon i hand.
De vill ju inget hellre ha´,
än lite kärlek som får en att må bra.
Tänk... vad är det för vuxna vi har i vår värld,
som döda folk med bomber och också med svärd.
(5 juli 1990)

Lucias vandring

När stjärnorna lyser på himlen den blå,
går lucia på vandring med tärnorna de små.
Och stjärngossar har de med till vart hus,
som hjälper till att sjunga tusen juleljus.

Då snön den faller tyst i alla vråna,
och tomtarna tassar lätt fram på tårna.
Så visst är det trevligt att människor får träffas vid,
och önska dem en riktigt härlig juletid.
(28 augusti 1990)

Höstsnuva

När hösten sig sakta sänker,
jag ofta en tanke på förkylning skänker.
För när bladen faller från träden de små,
blir vi ofta ganska tråkiga och grå.
Men inuti finns en gnista av liv,
som blommar upp pånytt vid sommartid.
Och höstregnet sakta strilar ner,
då ingen sol värmer oss mer.
Hosta och snuva vi råkar på,
för det är ju hösten som är årstid då.
(20 november 1990)

Till en älskad människa, min farfar Ernst

En älskad människa för oss alla du var,
så snäll, fin och mycket bra.
Du bort från ditt lidande och plågande har lämnat,
då du var tålig och alltid har kämpat.
Ett liv av kärlek du oss gav,
vi älskar dig precis som den du var.

TACK FÖR ALLT, JOUANITA
(23 DECEMBER 1990)

Förstå

Gående i mörkret...
vill inte träda fram, fram i ljuset där ni står.
Vill inte att ni ska få veta,
vill inte att ni ska se vem jag egentligen inte är.
För jag vet att varje bit av mig själv,
som jag nu blottar är falskheten av mitt rätta jag.
Nej, jag vill inte stanna i mitt mörker,
men hur ska jag kunna tvinga mig fram
till naturens Jouanita?
(10 maj 1991)

Tack Margareta

Margareta, hur kan jag tacka dig?
Du gav mig vingar, just när jag var i färd
att störta ned och dö i mitt hopp som brast.
Margareta fortfarande återstår en hel del som kan hindra mig.
Jag behöver din hjälp som betyder så mycket för mig.
Tack älskade Margareta för det liv - som du ger mig!
(10 maj 1991)

Min önskan

Min mor jag önskar speciellt du var,
att få fira dig just denna dag.
På morgonbrickan med blommor i vas,
där skulle stå ett ljus som jag själv hade tänt,
och jag skulle ge dig en kram och en liten present.
(21 maj 1991)

Säg...

Säg att jag är fin,
säg att du tycker om mig.
För min egen skull,
för att jag är den jag är...
för mina fel och brister
och för mina hemliga små laster.
Men också för min charm, min begåvning
och mina dolda talanger -
de som till äventyrs finns.
Säg att jag är fin,
säg att du tycker om mig!
(4 juni 1991)

Till bäste skolsköterskan "Syster-Lisa"

Att få skriva denna lilla dikt till Dig,
är något speciellt för just mig.
En vän som Du är att lita på,
jag önskar att alla människor kunde få.
En betydelse för mig Du har,
i mitt minne Du för alltid är kvar.
Så TACK snälla "syster-Lisa" att jag får vara Din vän.
Och jag hoppas verkligen att vi till hösten ses igen!
(5 juni 1991)

Blommor

Blommor i rabatten står,
solljus, vatten och värme de får.
Trygga och lyckliga bladen de sträcker ut,
de slipper att människor få vara och veta hut.

Fria dem står där och glada dem är,
för inga känslor krånglar och skär.
För om de behoven som kärlek och trygghet de får,
de åter vill leva pånytt nästa vår.
(27 augusti 1991)

Som förr...

Farmor är död!
Hon kommer tyvärr aldrig mer tillbaka.
Men jag vill att hon ska komma till oss igen,
för jag längtar.

Ibland vill jag blunda och låtsas,
att hon kommer som förut.
Sätter sig bredvid mig, och berättar om hur det var
när pappa var liten.
Och på natten vill jag drömma,
att jag sitter i hennes och farfars kök
och fikar precis som förr.
(25 september 1991)

Till min älskade fågel Mischa-junior

Jag kan inte förstå att det är sant,
att du min älskade lilla vän är borta för alltid.
Du var så fin på alla vis,
och den viktigast i mitt liv.
De tre korta åren verkar har varit underbara för dig,
förutom att jag gav dig för lite tid att umgås.
Du var en mycket säregen liten sällskapsfågel,
en mycket självständig sådan.
Det gör ont i mitt hjärta, att precis ha mist dig.
Du ligger på burens botten och har slumrat in för alltid.
Jag kommer alltid att minnas dig,
du var så speciell så unik.
Jag älskar dig, Mischa!

Vila i frid, Jouanita
(17 september 1994)

Ljuset

Ett ljus tändes och brann
för att sedan slockna, slockna för gott.
Det slocknade just för att det inte fick syre,
syre för att hållas i brand.
Man satte ett glas över det,
och lågan flammade just då hej vilt för ett tag.
Just för att de inte fick mer syre.
Man försökte med alla hjälpmedel att hålla lågan vid brand,
men... det var för sent.
Lågan slocknade, slocknade för gott,
för att aldrig mer kunna brinna igen.
(26 september 2000)

Nobody knows...

Nobody know who God is,
Nobody know what Love is,
Nobody know what Dead is,
Nobody know what Fear is,
Nobody know who she is,
Nobody know what Her pain is,
Nobody know!

Somebody think they know who God is,
Somebody think they know what Love is,
Somebody think they know what Dead is,
Somebody think they know what Fear is,
Somebody think they know who She is,
Somebody think they know what Her pain is,
Sombody think!
(2 oktober 2000)

Fler dikter finns att läsa i min bok;
Ansiktet bakom masken -
om att vara borderline
som är ute NU i bokhandlarna!